Redan gått 6 månader, men ändå känns de som igår..
Ojoj vad tiden går fort.. För exakt 6 månader sen va Lucas inte ens en timma!! Tycker inte de va längesen jag försökte titta på Valander mitt i natten för jag inte kunde sova.
Allt började kl 3 på natten, jag vaknade och hade ont i nedredalen av magen ungefär som mensverk fast betydligt mycket ondare. Jag gick på toa sen tog jag två panodil och försökte lägga mig och sova men de gick bara inte.. De gjorde för ont. Så jag gick upp och satte på en valander film, de gick väl hyfsat bra att titta den första timmen den kunde jag bara inte ligga stilla i soffan när värkarna kom. De gjorde så frukrtansvärt ont så jag kunde inte vara stilla utan va tvungen att gå upp och röra mig men de gjorde inte saken bättre ändå.. Jag klockade värkarna i början kom de med 5-6 minuters mellanrum och höll i sig ungefär i 1 minut och sen kom de bara tätare och tätare. Vid 6 halv 7 väckte jag Raasmus och sa att jag hade fått värkar och att jag hade varit vaken sen 3 och inte kunnat sova nåt. Han undrade varför jag inte hade väckt honom inna, men jag tyckte att han behövde sova. Man vet ju inte hur långtid en förlossning tar. Så jag väckte honom när jag inte stog ut med de själv utan ville ha hans stöd. När vi klockade dem tillsammans va de bara 3-4 minuter mellan och de varade fortfarande i ca 1 minut så Rasmus tyckte att jag skulle ringa förlossningen. När jag ringde dem berättade jag att jag hade haft värkar sen tre tiden ungefär och att jag hade tagit panodil men att de inte hjälpte.. Då sa hon att jag fick komma upp om jag ville men hon tyckte inte jag behövde de igentligen för när man är förstföderska brukar de ta jättelång tid. Så mnär jag hade pratat med dem gick jag in i duschen och satt där ca en halvtimma och under tiden ringde Rasmus till Lena och undrade om hohn kunde köra oss. Hon skulle bara äta och ta på sig kläder så skulle hon komma sen. När jag hade duschat färdigt åt jag två mackor och drack ett glas o´boy sen kom Lena och vi packade ihop de sista i bb-väskan och åkte in till förlossningen.
När vi kom in till förlossningen vid 8 på morgonen fick vi komma in på ett rum och vänta på barnmorskan och under tiden va en sköterska hos oss och hon undrade var jag hade ont och lite sånt. Då sa jag att de bara gjorde ont i nedredelen av magen och inte i ryggen. När jag sa de verkade de precis som hon trodde att de bara va förvärkar, men när barnmorskan kom satte de ett ctg och där såg de att de va riktiga värkar och när de kollade hur mycket jag va öppen så va jag öppen nästan 5 centimeter. Så där fick hon :P
När de hade gjort färdigt alla undersökningar fick jag bada och de va hur underbart som helst. Jag va i badet ungeför en timma sen ville de kolla hur mycket jag va öppen eftersom de känndes som de tryckte neråt helatiden. jag va öppen nästan 8 centimeter. Då fick jag prova på lustgasen. Den blev min bästa vän med en gång! Helt underbar va den. Jag hade aldrig klat mig utan den, och sköterskan sa att jag va super duktig på att använda den för annars brukar de ta ett tag innan man kommer på tekniken men de fungerade direkt. Sen fick vi kämpa med värkarna tilsammans från halv 11-11 till ca 13.00 då jag fick krystvärkar. under den tiden kom sköterskan in med bandet som jag skulle ha med namn och personnummer på och frågade först mig men sa direkt efter de att vi frågar nog dig istället Rasmus för Emma är så borta ändå.. Men jag kommer faktist ihåg de än idag även fast jag va rätt drogad av lustgasen.
När krystvärkarna började kom barnmorskan och sköterskan in och va med hela tiden och helt plötsligt kom de in en läkare och skulle ta prover på "bebisen" eftersom hjärtljuden sjönk. Så de skar ett kryss i huvudet på honom och tog ett blodprov, men allt såg bra ut så de va ingen större fara. Men Han ville inte komma ut ändå för han satt fast.. Han kom inte framåt. Då sa de att vi kommer klippa dig Emma, men då sa jag bara de gör ni inte alls! Då hämtade de en till barnmorska för att fråga vad hon tyckte. Så de sa att jag fick 3 värkar till på mig att få ut honom sen skulle de klippa även jag ville eller inte, för han va tvungen att komma ut. och de gav tillbaka lustgasen till mig som de tog för mig när krystvärkarna kom. Och när jag fick tillbaka den då gick de att få ut honom!! De va en helt obeskrivlig känsla att få upp sitt eget lilla barn på bröstet som man har väntat så länge på. Äntligen fick man sin lilla knodd och de är en obeskrivlig känsla att få hålla sitt eget barn för första gången.
När man tänker tillbaka på de nu minns man de som om de va igår han kom.
Så den 23 mars 2008 kl 13.46 kom Simon Lucas Adam Nordvall och han vägde 4080g och var 51 cm lång och helt underbar. Idag 6 månader senare är han 69,5 cm och väger 8170g och han ett litet charmtroll och riktigt busig.
Men jag hade aldrig klarat av förlossningen utan min underbara Rasmus!
Jag älskar dig och Lucas över allt på denna jord!
Lucas 1 timma och 10 minuter.
Lucas 6 månader.
Allt började kl 3 på natten, jag vaknade och hade ont i nedredalen av magen ungefär som mensverk fast betydligt mycket ondare. Jag gick på toa sen tog jag två panodil och försökte lägga mig och sova men de gick bara inte.. De gjorde för ont. Så jag gick upp och satte på en valander film, de gick väl hyfsat bra att titta den första timmen den kunde jag bara inte ligga stilla i soffan när värkarna kom. De gjorde så frukrtansvärt ont så jag kunde inte vara stilla utan va tvungen att gå upp och röra mig men de gjorde inte saken bättre ändå.. Jag klockade värkarna i början kom de med 5-6 minuters mellanrum och höll i sig ungefär i 1 minut och sen kom de bara tätare och tätare. Vid 6 halv 7 väckte jag Raasmus och sa att jag hade fått värkar och att jag hade varit vaken sen 3 och inte kunnat sova nåt. Han undrade varför jag inte hade väckt honom inna, men jag tyckte att han behövde sova. Man vet ju inte hur långtid en förlossning tar. Så jag väckte honom när jag inte stog ut med de själv utan ville ha hans stöd. När vi klockade dem tillsammans va de bara 3-4 minuter mellan och de varade fortfarande i ca 1 minut så Rasmus tyckte att jag skulle ringa förlossningen. När jag ringde dem berättade jag att jag hade haft värkar sen tre tiden ungefär och att jag hade tagit panodil men att de inte hjälpte.. Då sa hon att jag fick komma upp om jag ville men hon tyckte inte jag behövde de igentligen för när man är förstföderska brukar de ta jättelång tid. Så mnär jag hade pratat med dem gick jag in i duschen och satt där ca en halvtimma och under tiden ringde Rasmus till Lena och undrade om hohn kunde köra oss. Hon skulle bara äta och ta på sig kläder så skulle hon komma sen. När jag hade duschat färdigt åt jag två mackor och drack ett glas o´boy sen kom Lena och vi packade ihop de sista i bb-väskan och åkte in till förlossningen.
När vi kom in till förlossningen vid 8 på morgonen fick vi komma in på ett rum och vänta på barnmorskan och under tiden va en sköterska hos oss och hon undrade var jag hade ont och lite sånt. Då sa jag att de bara gjorde ont i nedredelen av magen och inte i ryggen. När jag sa de verkade de precis som hon trodde att de bara va förvärkar, men när barnmorskan kom satte de ett ctg och där såg de att de va riktiga värkar och när de kollade hur mycket jag va öppen så va jag öppen nästan 5 centimeter. Så där fick hon :P
När de hade gjort färdigt alla undersökningar fick jag bada och de va hur underbart som helst. Jag va i badet ungeför en timma sen ville de kolla hur mycket jag va öppen eftersom de känndes som de tryckte neråt helatiden. jag va öppen nästan 8 centimeter. Då fick jag prova på lustgasen. Den blev min bästa vän med en gång! Helt underbar va den. Jag hade aldrig klat mig utan den, och sköterskan sa att jag va super duktig på att använda den för annars brukar de ta ett tag innan man kommer på tekniken men de fungerade direkt. Sen fick vi kämpa med värkarna tilsammans från halv 11-11 till ca 13.00 då jag fick krystvärkar. under den tiden kom sköterskan in med bandet som jag skulle ha med namn och personnummer på och frågade först mig men sa direkt efter de att vi frågar nog dig istället Rasmus för Emma är så borta ändå.. Men jag kommer faktist ihåg de än idag även fast jag va rätt drogad av lustgasen.
När krystvärkarna började kom barnmorskan och sköterskan in och va med hela tiden och helt plötsligt kom de in en läkare och skulle ta prover på "bebisen" eftersom hjärtljuden sjönk. Så de skar ett kryss i huvudet på honom och tog ett blodprov, men allt såg bra ut så de va ingen större fara. Men Han ville inte komma ut ändå för han satt fast.. Han kom inte framåt. Då sa de att vi kommer klippa dig Emma, men då sa jag bara de gör ni inte alls! Då hämtade de en till barnmorska för att fråga vad hon tyckte. Så de sa att jag fick 3 värkar till på mig att få ut honom sen skulle de klippa även jag ville eller inte, för han va tvungen att komma ut. och de gav tillbaka lustgasen till mig som de tog för mig när krystvärkarna kom. Och när jag fick tillbaka den då gick de att få ut honom!! De va en helt obeskrivlig känsla att få upp sitt eget lilla barn på bröstet som man har väntat så länge på. Äntligen fick man sin lilla knodd och de är en obeskrivlig känsla att få hålla sitt eget barn för första gången.
När man tänker tillbaka på de nu minns man de som om de va igår han kom.
Så den 23 mars 2008 kl 13.46 kom Simon Lucas Adam Nordvall och han vägde 4080g och var 51 cm lång och helt underbar. Idag 6 månader senare är han 69,5 cm och väger 8170g och han ett litet charmtroll och riktigt busig.
Men jag hade aldrig klarat av förlossningen utan min underbara Rasmus!
Jag älskar dig och Lucas över allt på denna jord!
Lucas 1 timma och 10 minuter.
Lucas 6 månader.
Kommentarer
Postat av: Pauline
Man blir helt tårögd o har gråten i halsen när man läst klart, så fint!
Postat av: Anonym
jaa vad tiden går snabbt.. dom växer så fort så man hinner inte med :)vad söt han är din lucas. kram karro
Trackback
